Älskade trotstroll

Det var inte förens jag satte nyckeln i låset till dörren jag kände längtan. Längtan efter att få krama, pussa och busa med Bellan. Jag blev tvungen att försiktigt glänta på dörren, smyga in till hennes säng och pussa på hennes mjuka kind.

Det är väl fantastiskt; i förmiddags när vi försökte ta oss till mormor & morfar för att byta däck, höll ungen på att driva mig till vansinne med allt hon var tvungen att göra innan hon kunde sätta sig i bilen. Grus skulle sparkas i, parkeringen skulle undersökas och att vänta in pappa var mycket viktigt.

Vårt lilla trotstroll som varken hör eller ser när hon inte känner för det och som dessutom blir 2½ om exakt tre veckor :)