Det händer inte mycket

Här i bloggen är det tyst. Det betyder dock inte att det är särskilt lugnt i utanför.

Den där "ögonflussen" i början av april visade sig vara vattkoppor (eller vattenkoppar, som Bellan kallade dem). B hade vattkoppor högt och lågt, men hon slog inte mig i antalet jag hade som liten. Den första koppan hittade jag på hennes ena tumme, sen en på axeln...och så femton stycken på snippan. Sen blev de fler och fler över hela kroppen. I ansiktet syns flera märken och jag hoppas att i alla fall några försvinner med åren. Som tur var kom vattkopporna vid påsk och vi var lediga både J o jag och kunde turas om att trösta B när det var som värst. Vi utrustade oss med Poxclin, xylocainsalva och potatismjöl. Poxclinet gjorde varken till eller från, xyolcainet använde vi till snippan (tyvärr sved det innan det han verka, men när det väl gått över var det toppen) och potatismjölet var Bs favorit. Vi hade potatismjöl överallt!

Själv lyckades jag i samma veva ha en allt för närgången dejt med stavmixern. Jag skyller allt på sömnbrist och dunderförkylning. Jag skulle göra fikonbollar, smeten blev lite stabbig och jag skulle pilla loss runt bladet...normalt gör jag det med en kniv och drar ur kontakten. Den här gången gjorde jag det med pekfingret och kontakten i. Ni kan väl gissa själva slutet? Som tur var blev bara nageln skadad och den håller på att växa tillbaka, men det var blodbad i köket och jag trodde hela fingertoppen lossat.

Vab

Bellan och jag är inne på vår andra dag hemma ensamma. Pappa J har börjat ett nytt jobb och det är längesen jag behövde vabba.

Belli har åkt på "ögonfluss" och är hostig och snuvig, men som vanligt vid gott mod. Vi roar oss med lekparkshäng, svtplay och bus. Hitintills har vi bara varit osams några få gånger. Det blir lätt så när båda är envisa och anser sig ha rätt ;)

Nu ska jag skrapa ihop lunch, "pasta!", säger Bellan...men vi får se hur det blir på det planet :)

Bellan tar bilder.

Bella har fått låna en gammal digitalkamera - bilderna blir av varierande kvalitet, men lika glad är gosungen för det :)

En kort uppdatering

Dagarna bara rullar på och blir till veckor, som i sin tur blir till månader. Bloggen är svår att hinna med samtidigt som allt annat. Nya jobbet går jättebra (om vi bortser från att det är raka veckor just nu och jag aldrig jobbat det tidigare och är allmänt död om eftermiddagarna), våren har kommit och Bellan har blivit ännu större.

I helgen fyller jag 30år och B ska sova hos mormor och morfar tillsammans med Ninni - som busungen pratar om detta, längtar och är glad.

Jag har lite planer på kommande inlägg, bla mer uppdatering om busbellan och om min depression.

Nu blir det lite te, sen somnar jag förmodligen i soffan framför tv:n =D

Tiden går..

Det händer så mycket i livet just nu. Jag har börjat på mitt nya jobb och Isabelle är så stor. Hon kan, vet och förstår så mycket.

I går tittade hon surt på mig, la armarna i kors och sa "mamma, jag måste snacka med dig!". Riktigt vad jag hade gjort minns jag inte, jag kämpade för fullt med att ta henne på allvar och inte börja skratta. Lilla, energiska trollet!

B är fantastisk. Hon vet vad hon vill, hur hon vill ha det och hur hon ska få det. Allt har en lösning. Här fungerar "om du inte gör *** så får du inte ***" dåligt nu för tiden, hon svarar bara "det vill jag inte ha" eller "nähä".

Hon har börjat att städa undan efter sig när vi ber henne, hon hjälper till att baka och laga mat. Hon far runt som den energiska busunge som hon är. Stilla är hon inte ens när hon sover :)

Lockigt och rufsigt blont hår med lite, lite rött i och de finaste grå-blå-grön-bruna ögon som finns har hon. Tänk att det där lilla knyttet som föddes en solig dag i november 2008 har blivit en sån härlig, liten person!