Det går framåt

Isabelle var tillräckligt frisk idag för att gå på dagis. Enligt J, som lämnade henne, rusade hon rakt in till barnen när de kom dit. Hon är lite hostig, snoren rinner och hes är hon precis som sin mor. Det är en ihärdig förkylning det här!

Maken och jag (och B också förståss) är är bättre från magsjukan, men lätt slitna. J har ätit "vanlig" mat i två dagar, men jag vågar mig inte på det än. Idag har jag intagit knäckebröd, fil, te & en cola. En banan har slunkit ned också.

J är tröttare än vad jag är, jag gissar att det har med hans diabetes att göra - det tar mer på kroppen att vara förkyld och ha maginfluensa när man har en kronisk sjukdom. Igår kväll somnade han vid sju...än så länge är han vaken idag, men jag tror inte det blir en sen kväll.

Nej, nu är det dags att jag koncenterar mig på skidskyttet!

Sjukdomar, organisationer och stöd..

Har ni tänkt på vad mycket man ska engagera sig i nu för tiden, man ska ge pengar till alla organisationer som finns..så känns det i alla fall och som kvinna ska man självklart stödja bröstcancerforskningen, som mamma kampen mot barncancer och som fru till en diabetiker är det till diabetesförbundet pengarna borde gå. För att inte tala om att det säkert finns någon organisation som forskar kring depression...Jag får beslutsångest!

För att inte tala om alla andra sjukdomar som också förtjänar att stödjas! Och alla andra organisationer som unicef, läkare utan gränser, röda korset och så vidare och så vidare..

Det har mynnat ut i att jag har pins mot diabetes (livets löv), mot bröstcancer (rosa bandet) och ett för ett vattenprojekt).

Dessutom är jag ett fan av Läkare utan gränser på facebook. Jag köper julkort från diabetesförbundet och irriterar mig på reklamen för barncancerforskning som säger att "3 av 4 barn överlever cancer"..

Jag tror att nyårslöftet i år ska gå ut på att bestämma mig för vilken organisation jag ska stötta och ge lite pengar varje månad.