Vid fem imorse vaknade Isabelle och tyckte det var dags att gå upp, inte ens att amma fungerade för att få henne att somna om. J tog Bellan och gick upp. Några timmar senare vaknade jag av att hon var på dåligt humör och tänkte att hon var hungrig och att J skulle komma upp med henne om det behövdes. Ytterligare några timmar senare vaknade jag och insåg att klockan var tio! Fem timmar själv i sängen, sovandes hela tiden förutom en kortis när B grät. Så länge har jag inte fått sova på evigheter! Nu är jag riktigt utsövd och redo för en dag som kommer innehålla besök på jobbet, kanske mätning av fönster för persienner och en promenad till Coop för att köpa tidningen.
Jag är helt klart gift med världens bästa J!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar