Det är så svårt att hålla sig positiv när halsen värker, snuvan rinner och kroppen är tung. Jag trotsade förkylningen och dammsög nedervåningen, det skulle jag inte gjort! Helt slut är jag nu! J försökte få Isabelle att somna, men det gick dåligt. Hon somnade vid bröstet, men jag har svårt att sitta i samma ställning i några timmar när jag har ont högt och lågt. J klev ur sängen och tog en promenad med henne..hoppas hon sover och fortsätter med det när de kommit in. J behöver sova några timma han också!
Det jag avskyr med förkylningar är att det alltid går så upp och ned; ena stunden känner man sig lite piggare, hostar Isabelle mindre och någon låter mindre hes. Någon timme senare hostast det mer, kroppen lyder inte och det känns inte alls som om det är på väg åt rätt håll. Men det är bara att bita ihop och se frammåt!
Jag dricker grönt te med hysteriskt mycket honung och försöker piggna till lite. Längtar efter de där två på promenad gör jag också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar